Lev och låt leva!


Nektarspår är en hyllning till växterna i vår värld. Det är en hyllning till kronblad som lyser i regnbågens alla färger, till känsligt tunna, ljusgröna bladhägringar och kraftfulla, läderartade tuffingar. Det är en hyllning till former och anpassningar så fantastiska att man aldrig upphör att förvånas.

Bin och humlor hittar till blomman genom att de ser de vackra kronbladen lysa. Väl framme får de ofta hjälp att hitta nektarn genom blommans teckning, ränder som leder in mot nektargömmet, s k nektarspår.

På samma sätt som nektarspåren visar pollineraren till det goda i livet så vill jag med den här sidan visa er till något som jag tycker är vackert och fint, till en värld som vi inte kan överleva utan. Det är nu en gång så att bara de gröna organismerna kan fånga in solens energi och göra om den till en form som vi kan, och måste, använda för att överleva.

Sidan är också en hyllning till alla de varelser som följer nektarspåret, som för livet vidare. Utan våra humlor, bin, fjärilar och andra pollinerare skulle våra fruktträd stå sterila och tomma. Många av våra blommor skulle vissna bort utan att ha lämnat frön efter sig till en ny generation. I våra skafferier skulle honungen saknas. Världen skulle vara fattig i ordets alla betydelser.

Hjälp humlorna!

Du kan du göra genom att odla de blommor som de behöver och tycker om. Många av våra kryddväxter är riktiga humle- och/eller fjärilsmagneter, t ex isop, salvia och oregano. Du kan också göra iordning lämpliga bon och/eller övervintringsplatser. Naturskyddsföreningen kan hjälpa till med tips om hur man bygger bra bon/holkar. Det minsta du kan göra är att inte spruta ihjäl våra pollinerare med insektsgifter! Insektsgifter är nervgifter och de gör ingen skillnad på vem nervsystemet tillhör. Vi tål bara lite högre doser än bladlössen.