Lev och låt leva!


Om arter och släktskap


Vi människor tycker om att ordna saker. Visst, det finns mer eller mindre bohemiska personer som inte tar så hårt på det där med städning och kontroll i tillvaron, men även den största slarver har ändå behov av att förstå sin omvärld och få något system i hanteringen av erfarenheter och upplevelser. "En plats för var sak och var sak på sin plats" är ett gammalt uttryck som ganska väl beskriver det vi kallar en ordnad tillvaro. Förargligt nog är naturen inte lika noga med den saken.

Alltså, när vi talar om begrepp som arter, familjer, könstillhörighet, växt- eller djurrike etc ska vi komma ihåg att de alla är mänskliga påhitt. I verkligheten är gränserna flytande.

I mina beskrivningar av floran använder jag Linnés sexualsystem. Det är vad man kallar ett artificiellt system, dvs det gör inte anspråk på att visa släktskap genom evolution (naturligt system). Möjligheten att studera proteiner och att göra direkta DNA-analyser har givit evolutionsforskarna nya och värdefulla redskap för att ta fram sannolika släktträd men fortfarande finns många frågetecken kvar att räta ut. Ett artificiellt system tar istället fasta på några karaktärer som är hyggligt lätta att se och jämföra och bygger systematiken på dessa. Linné använder främst antalet ståndare och fruktämneskaraktärer i sitt system. Både naturliga och artificiella system har arten som grundenhet.



Nässelklocka

Knölklocka

Ängsklocka

Tre arter ur släkten Campanula

NässelklockaNässelklocka

KnölklockaKnölklocka

ÄngsklockaÄngsklocka

Bilderna ovan visar tre representanter ur släktet Campanula. De tillhör alla klassen Pentandria som har fem ståndare. En rad olika karaktärer som t ex antalet pistiller i kronan (högst 10), bladens egenskaper (gröna, enkla, ej läderartade) och fruktämnets och kronbladens utseende (odelat fruktämne, sambladig krona) mm skiljer sedan familjen Campanulaceae från övriga familjer i klassen Pentandria. Släktet Campanula särskiljer sig inom familjen genom att ha klocklik krona med lika kronflikar som inte är flikade ända till basen.

När det gäller de specifika artnamnen, alltså de namn som står efter släktnamnen, så är de ofta beskrivande. T ex heter den lilla blåklockan Campanula rotundifolia på latin. Rotundifolius betyder "med runda blad" och syftar på de njurlikt rundande bladen som sitter på artens utlöpare. Patulus betyder "öppen, utbredd" och ängsklockan med sina relativt öppna blommor har fått namnet Campanula patula.

Var det svårt? Bekymra dig inte om det. Om du vill lära dig det hela så är det bara lite träning som krävs. Min avsikt här är bara att ge ett exempel på hur man i ett artificiellt system tittar på olika egenskaper, vad som förenar och vad som skiljer örterna åt.

Men, som jag redan har påpekat så är det här människans försök till ordning och reda på torpet. Många av våra arter bryter helt ogenerat mot våra artindelningar och bildar hybrider, dvs de korsar sig med varandra och får en avkomma som har karaktärer från båda föräldraarterna. Om sedan hybriderna kan korsa sig med varandra så får man ett rent elände när man försöker reda ut saken. Andra arter roar sig på bekostnad av "vän av ordning" genom att vara mycket variabla både inom och mellan sina växtlokaler eller genom att vara apomiktiska. Apomiktiska örter kan bland annat sätta frö utan föregående befruktning och de ger upphov till många (det kan röra sig om hundratals) småarter som är mycket lika varandra. I de fallen är det enklast att behandla dem i grupp (exempel är daggkåpa och maskros).

Maskrosen är apomiktisk